Att vandra omkring i skogen och leka med tanken, ja nästintill fantisera sig till att man rör sig i oupptäckt natur... det är en magisk känsla. Att fantisera att man är den första som upptäcker guldställen...såsom den gömda havsviken, gamla forngravar eller ett gigantiskt hav av blåbär och lingon...Och sen dyker herr kantarell upp och lockar på din uppmärksamhet. Så kände jag mig idag när vi vandrade omkring i den magiska skogen bland fornlämningarna, att vi bar först på plats. Vi var upptäckare. Det var så tyst, så stilla så vackert.
Mina fingrar och läppar färgades blålila av alla blåbär jag åt och min påse var fylld med kantareller när vi till slut satte oss ner för en stunds vila i den vackra havsviken. Det är stora stunder som dessa, som etsar sig fast och värmer. Att avnjuta skogens skatter både på plats och väl hemma... Det smakar underbart gott. Älskade natur, du är så vacker!
/ Shara
